ja orken var e den? Vissa dagar mår jag rätt bra, andra mindre bra. Haft några svakor där jag hellre legat under jorden pga allt som rör sig i huvudet, orken, lusten, ångesten. Många faktorer som spelar in.
Dagarna kan vara helt okej, då barnen är i väg och jag får lite tid för mig själv. Även om jag inte gör ngt så kan jag känna en sorts ro. Samlar in energi på ngt sätt.
Men sen på kvällen kommer ångesten, orken är som bort blåst, energin sugs lika fort ur som en iPhone med 15% som på en minut blir 0. Det är när barnen börjar bråka med varandra och ingen är varsam med lilla L på 14mån. Och att de inte lyssnar det är då tålamodet tryter och man mår skit helt enkelt. Man funderar på vad man gjort för fel. Eller ska man skylla på trotsåldern? De är ju trots allt 5 och 7. Det är då jag kan få tankarna att om jag inte finns så slipper jag känna denna ångest och frustation om att ingen lyssnar el bryr sig. Barnen kanske skulle ha det bättre utan mig som bara gnäller och tjatar. Sen tänker man hur ska de bearbeta en sådan förlust som att förlora sin mamma. Jag älskar mina fyra pojkar och skulle dö för deras skull om det skulle rädda dem. Min stora grabb på 15 frågade vad det var med mig och jag var ärlig och sa att jag inte mår bra och att jag ibland önskar jag inte fanns. Då sa han till mig tänk inte ens tanken för skulle du ens försöka gör jag det först för jag vill inte vara utan dig ;( min älskling. Sen dess har han blivit mer omtänksam och bryr sig om mig. När han skriver skickar han alltid hjärtan det värmer.
Vill inte leva utan mina barn och familj.
----
Annars då? Vår pojk L blev 7år i tisdags. Överlycklig för sitt Nintendo Wii U.
----
Har träffat fina C och tog en fika och sväng på stan. Vi behövde nog varandra att ventilera av oss på.
-----
W var hos tandläkaren idag, hur duktig som helst. Inga hål, men nästan två lösa tänder och två nya på gång :)
---
Nu ska jag försöka sova, svårt när mensen är tbx efter hoppat över en månad.
Imorgon är det kalas för L.

/--- puss och kram