Ungefär så känns det. Inte många timmars sömn om nätterna längre. Först drömmer jag konstiga saker och vaknar med en olust känsla nästan som att jag inte vill öppna ögonen, nästan rädd för vad jag ska få se.
Sen vaknar lilla L och är ledsen i samband med mina drömmar. Ibland undrar jag om jag drömmar eller om jag är vaken men ändå sovande.
Sen efter all kämpande under natten så vaknar jag runt halv 6-6 av att han sitter där och säger upp upp. Jaha då är det bara leta sig upp i mörkret med en super pigg bebis. Sen börjar dagen med alla måsten igen.

Idag har jag ändå trots min trötthet vart inne i Borås och träffat min fina vän Therese. Alltid lika trevligt men tyvärr ses vi allt för sällan.
Men mina Sanna vänner finns där för mig även om man inte ses så ofta.

Nu tar jag tv kväll och hoppas ni haft en bra helg