Nu är jag så trött att jag inte ens orkar stå på benen snart. Gick och lade mig tidigt igår men då går lilla L upp ännu tidigare så det blev ingen extra Tim sömn där inte. Inget vilande på dagen heller. Två små hemma, den stora skulle till tandläkaren. Ja sen när man kom hem var det de vanliga mat, städa, hämta stora L. Tvätta, laga mat osv. Nu natta lilla L och hoppas han sover till 7 iallafall. Imorgon är det dagis för dem.

Nu är jag trött men ska envisas med att hålla mig vaken, det e ju idol, det okända och paradise hotel på tv ikväll :)
Bra måndags tv bara se om man håller sig vaken.

Får se vad morgon dagen ger, vad jag orkar med. Är psykiskt trött nu.
Måste lära mig säga nej, och börja tänka på mig själv lite.
Men hur gör man det när man har fyra barn med olika viljor och en som är autistisk? Ge mig styrka, ge mig kraft, ge mig ork att säga nej.

Kroppen skriker efter lugn, värker i leder och ben. Åderbråck blir bara fler snart vill jag kapa mina ben. De är trötta, tunga, och buckliga, kliar så jag blir tokig. Funderar på ringa VC och se om det finns hjälp att få, så jag en dag kanske kan visa mina ben igen.
Nu när man väger 72 och är normal viktig så kan jag inte ens visa mina ben pga detta. Känns som man skäms mer nu än när man var stor.
En dag ska jag kanske få må bra jag oxå.?