Idag är det precis 4 månader sen H bestämde sig för att avsluta sitt liv här på jorden. Något jag aldrig konmer att förstå, vill inte förstå. Vill fortfarande vakna upp ut denna mardröm, känns som den aldrig tar slut. Mardrömmar ska sluta när man vaknar upp ju.
Sover jag eller är jag vaken? Ibland undrar jag. För sover jag vill jag vakna, vakna och se att du är kvar här hos oss. Säga åt dig att inte skrämma oss så.
Är jag vaken? Då vill jag lägga mig och sova och hoppas att när jag vaknar är du kvar här hos oss.
Men nu när det gått fyra månader och vi fortfarande inte sett dig, hört dig. Så inser man sakta att denna mardröm är sann. Du finns inte kvar hos oss mer än i våra hjärta och minnen.
Du må vara på andra sidan och må bra och är fri, vilket är skönt för oss. Men vi lever kvar i dimman och längtan efter dig.
Så vila i frid, tills vi ses igen då har vi en grillfest och jag ska baka allt du gillar?? Älskar dig H ??

Imorgon ska jag träffa din fina stora syster och ha egentid med henne, känner att det behövs. Jag har lovat dig att ta hand och titta till dem och det kommer jag att göra.

Nu ska jag sova med dig i mina tankar och hoppas du har det bra ??


Puss och kram